Högsta förvaltningsdomstolen bekräftar: Ingen uttagsbeskattning vid fastighetsreglering under beloppsgränsen

Bakgrund

Målet rörde en planerad fastighetsreglering inom en koncern där mark skulle överföras från en fastighet som ägdes av ett kommanditbolag till en annan fastighet, mot en kontant ersättning om 1 000 kronor. Fastighetens marknadsvärde var väsentligt högre än det skattemässiga värdet, och koncernen övervägde fastighetsreglering som ett alternativ till en traditionell försäljning. Bakgrunden är att det enligt gällande regler hittills inte har varit möjligt att underprisöverlåta tillgångar från ett kommanditbolag utan att uttagsbeskattning aktualiseras, eftersom de s.k. underprisreglerna i 23 kap. inkomstskattelagen inte omfattar svenska handelsbolag.

Frågan som ställdes till Skatterättsnämnden var om överföringen genom fastighetsreglering aktualiserade uttagsbeskattning hos de sökande bolagen i egenskap av delägare i det kommanditbolag som ägde den överlåtande fastigheten. Vidare ville bolagen få klarlagt om lagen mot skatteflykt var tillämplig på förfarandet.

Skatteverkets inställning

Skatteverket överklagade Skatterättsnämndens förhandsbesked och yrkade att överlåtelsen skulle föranleda uttagsbeskattning. Myndighetens argumentation gick ut på att om en skattskyldig avstår från ersättning som motsvarar marknadsvärdet för marken, bör avståendet hänföras till den kontanta delen av ersättningen och därmed bli föremål för beskattning som om tillgången avyttrats mot marknadsvärdet. I andra hand yrkade Skatteverket att lagen mot skatteflykt skulle tillämpas.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att bestämmelserna i 45 kap. 5 § inkomstskattelagen innehåller särskilda regler för kapitalvinstbeskattning vid fastighetsreglering. Domstolen hänvisade till förarbetena, av vilka det framgår att beskattning på grund av en fastighetsreglering endast kan anses motiverad i de fall då marköverföringar kan anses innebära en försäljning, dvs. när ersättning helt eller delvis utgått genom kontantersättning.

Domstolen slog fast att det inte är möjligt att bortse från lagbestämmelsens ordalydelse och i stället anse att mellanskillnaden mellan den kontanta ersättningen och marknadsvärdet ska bli föremål för beskattning med stöd av de allmänna reglerna om uttagsbeskattning i 22 kap. inkomstskattelagen. Undantaget från vinstbeskattning i 45 kap. 5 § första stycket andra meningen är direkt och enbart knutet till att den kontanta ersättningen inte överstiger 42 000 kronor. Bestämmelsen måste ses som en sådan särskild reglering som utesluter uttagsbeskattning, även om ersättningen understiger marknadsvärdet på den mark som förs över.

Vad gäller skatteflyktslagen fann Högsta förvaltningsdomstolen att eftersom avsaknaden av kapitalvinstbeskattning är en direkt följd av utformningen av 45 kap. 5 § första stycket inkomstskattelagen, kan ett fastställande av beskattningsunderlaget på grundval av förfarandet inte anses strida mot lagstiftningens syfte.

En principiellt viktig dom för fastighetsägare

Domen ger ett tydligt och välkommet besked till fastighetsägande koncerner som överväger att omstrukturera sitt fastighetsbestånd genom fastighetsreglering. Avgörandet är av särskild betydelse för koncerner som äger fastigheter genom kommanditbolag, eftersom det hittills inte har varit möjligt att överlåta tillgångar från sådana bolag till underpris utan att uttagsbeskattning utlöses. Genom domen öppnas en praktisk möjlighet att via fastighetsreglering föra över mark från ett kommanditbolag utan skattekonsekvenser, trots att en sedvanlig underprisöverlåtelse inte är tillgänglig. Högsta förvaltningsdomstolens resonemang innebär att den särskilda beloppsregeln i 45 kap. 5 § inkomstskattelagen utgör en uttömmande reglering för frågan om kapitalvinstbeskattning vid fastighetsreglering. De allmänna reglerna om uttagsbeskattning kan inte tillämpas vid sidan av denna bestämmelse för att komma åt en situation där den kontanta ersättningen understiger marknadsvärdet men ändå inte överstiger beloppsgränsen om 42 000 kronor.

Avgörandet innebär att fastighetsreglering under beloppsgränsen är ett tillgängligt alternativ för koncerner som äger fastigheter genom kommanditbolag att omstrukturera ägandet utan att riskera uttagsbeskattning eller att skatteflyktslagen tillämpas. Det är en viktig bekräftelse av att lagstiftarens medvetna val av regelkonstruktion ska respekteras och att Skatteverket inte genom extensiv lagtolkning kan utvidga beskattningen utöver vad lagtexten medger.

De sökande bolagen företräddes av Tomas Hecht, advokat på CMS Wistrand i Göteborg.