IPI-förordningen
IPI-förordningen trädde i kraft den 29 augusti 2022 och syftar bland annat till att förbättra tillträdet för ekonomiska aktörer, varor och tjänster från europeiska unionen till marknader för offentlig upphandling och koncession i tredjeländer. Syftet är alltså att främja ömsesidigt tillträde till de olika marknaderna och kunna vidta åtgärder om så inte är fallet. IPI-förordningen ger därför Europeiska kommissionen en möjlighet att bland annat utreda och besluta om vissa åtgärder som begränsar tillträdet i offentliga upphandlingar för företag från tredjeländer. IPI-förordningen är direkt tillämplig i alla medlemsstater och har företräde framför nationell rätt.
Den första IPI-åtgärden har den 19 juni 2025 beslutats av EU-kommissionen och innebär att Kinas tillträde till offentliga upphandlingar begränsas avseende upphandlingar av medicintekniska produkter. Åtgärden började gälla den 30 juni 2025 och gäller upphandlingar av medicintekniska produkter med ett uppskattat värde om minst fem miljoner euro exklusive moms. Enligt åtgärden ska anbud från leverantörer med ursprung i Kina uteslutas från dessa upphandlingsförfaranden.
De nya reglerna
De nya reglerna innebär i huvudsak att leverantörers rätt till rättsmedel tydliggörs avseende upphandlande organisationers felaktiga tillämpning av unionsrättsliga bestämmelser om offentlig upphandling. Närmare innebär detta att bestämmelserna om rätt till överprövning och skadestånd i upphandlingslagarna även kommer att omfatta överträdelser av unionsrättsliga bestämmelser om upphandling. Vidare förtydligas att efterlevnaden av IPI-förordningen faller inom Konkurrensverkets tillsynsområde. De nya reglerna kommer införas i lag (2016:1145) om offentlig upphandling (LOU), lag (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna (LUF), lag (2016:1147) om upphandling av koncessioner (LUK) samt lag (2010:1065) om kollektivtrafik.
De nya reglerna innebär vidare en ändring i 20 kap. 6 § LOU. Enligt den nya lydelsen ska rätten besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts, om den upphandlande myndigheten har brutit mot någon bestämmelse i LOU eller någon unionsrättslig bestämmelse om upphandling och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada. Motsvarande ändringar framgår av LUF och LUK.
På samma sätt ändras även reglerna om ersättning i 20 kap. 20 § LOU, vilka utökas till att den upphandlande myndigheten ska ersätta den skada som har uppkommit även till följd av att den upphandlande myndigheten inte har följt bestämmelserna i LOU eller unionsrättsliga bestämmelser om upphandling. Motsvarande ändringar framgår av LUF och LUK.
Begreppet ”unionsrättslig bestämmelse om upphandling” avser sådana bestämmelser om offentlig upphandling som förekommer i EU-förordningar och som gäller för upphandlingar enligt LOU, LUF och LUK. Dessa bestämmelser karaktäriseras av att de har företräde framför upphandlingslagarnas bestämmelser. IPI-förordningen utgör ett exempel på en sådan EU-förordning som omfattas av begreppet.
Ytterligare en ändring som införs är att Konkurrensverket, som är den myndighet regeringen har utsett för att utöva tillsyn över att nämnda upphandlingslagar efterlevs, även ska utöva tillsyn över att bestämmelserna i IPI-förordningen, och åtgärder beslutade av Europeiska kommissionen med stöd av förordningen, efterlevs. Detta följer av bland annat av den nya lydelsen i 21 kap. 1 § LOU.
CMS Wistrands kommentar
Lagändringarna är ett steg i att säkerställa att de svenska upphandlingslagarna följer de EU-rättsliga upphandlingsreglerna. Ändringarna innebär i huvudsak att överprövningar av upphandlingar och upphandlingsrättsligt skadestånd ska kunna grundas på brott mot andra unionsrättsliga regler som rör upphandlingar, utöver brott mot de nationella reglerna. Upphandlande myndigheter och enheter kan därmed få en annan riskbild att förhålla sig till, med ytterligare grunder för överprövningar och skadeståndskrav. För leverantörer innebär förändringarna i första hand en förbättrad tillgång till rättsmedel vid offentlig upphandling.
Enligt regeringen innebär de föreslagna ändringarna dock inga direkta konsekvenser för upphandlande myndigheter och enheter, eftersom EU-förordningar är direkt tillämpliga och redan ska efterlevas. Ändringarna har enligt regeringen i huvudsak en förtydligande funktion och syftar till att skapa ökad tydlighet i den nationella regleringen. Det kan i sammanhanget noteras att de föreslagna ändringarna inte påverkar bestämmelserna om överprövning av avtals giltighet.
I lagstiftningsarbetet har oro uttryckts avseende hänvisningen till ”unionsrättsliga bestämmelser om upphandling”, då begreppet riskerar att uppfattas som vagt och skapa rättsosäkerhet vid dess tillämpning. Regeringen har dock anfört att en mer detaljerad och uttömmande uppräkning skulle medföra behov av återkommande lagändringar i takt med att nya EU-förordningar antas. Det återstår därmed att se hur begreppet kommer att tolkas i praxis och om den generella formuleringen uppfyller de krav på tydlighet och förutsebarhet som krävs.
Kontakta CMS Wistrand om ni har några frågor eller önskar mer information.
